TONÅRSDOTTER

Skrev för ett litet tag sedan om att jag ev skulle börja skriva om min dotter som för ett år sedan flippa ut helt och hållet.
Nu är hon igång igen,och nu känner jag att jag behöver skriva av mig och dela med mig av mina tankar,känslor, allt strul med soc, polis mm. (jag kommer att skriva mkt sånt i min blogg)

Jag ska jobba inatt och får redan ångest,tänk om hon inte kommer hem tiden som vi kommit överens om.
Jag har gång på gång bönat och bett soc att hjälpa mig men enligt dom är detta "vanligt" tonårsstrul. Hur kan dom säga sånt när dom vet hur hon är.

Är det inte meningen att man ska få hjälp när man ber om det?
Pappan är inte intresserad av tösen längre för att "hon bor inte hos honom" så varför ska han engagera sig? Han har ju en ny familj med egna problem. Tack ska du ha säger jag bara.

Jag har suttit och sökt för fulla muggar på sidor för att kanske få lite ideer eller råd, men jag hittar ju ingenting.

Jag har varit väldigt "tyst" om hennes grejer men varför ska jag skämmas och låtsas som om allt är bra för? Jag är inte en perfekt mamma men jag älskar mina barn och finns där för dom för evigt.
Tror att mitt problem är att jag vart för snäll mot R och det får vi äta upp nu.

Många tårar har det blivit, men nu klarar jag inte ens det längre.
Jag är fruktansvärt tacksam för att jag har min mor att vända mig till när jag vill prata,trots att hon själv har fullt upp med sitt så tar hon sig tid med mig.

Hon är min ÄNGEL:)

Herregud, det skulle kunna bli en hel roman om jag skrev vad tösen gjort under ett år,
Men det kanske skulle man göra så att R får läsa den dagen hon blir vuxen.

Imorgon kväll ska jag sätta mig och skriva om hur det började, så ni får gärna kommentera det jag skriver. Jag kan faktiskt ta kritik om det skulle vara så:)

Nu vankas det fisk och äggsås, sen en kopp kaffe innan det är dags för jobb.

Kram på er alla.