GALEN

Jag blir snart galen, dottern är 14 år och kommer hem kl 03.00 på natten, hon visste att jag inte kunde åka och leta efter henne pga att jag jobbade då.
Fattar hon inte att man blir orolig och att i hennes ålder kommer man hem i normala tider, då säger hon bara att hon gör som hon vill, slår jag näven i bordet hotar hon med att rymma igen.
Det har hon gjort ett par gånger och sist i november 08 då vi även kopplade i polisen.

Hon vet hur hon ska få mig att smälta och vet exakt vad hon ska göra för att få mig att gråta, men det funkar inte längre och då slår hon backut direkt.
Jag noterar ALLT hon gör, när hon kommer och går.

Fick ett samtal från "ettan" (barn och ungdoms hjälp) ang att dotterns namn kommit upp när det gäller ett gäng ungdomar som använder "glade" vilket man läst mycket om i tidningarna hur farligt det är.

Det skulle vara ett info möte för dessa ungdomars föräldrar om hur man kan se och höra på dom när dom använt "glade", det tyckte jag var bra och frågade då om ungdomarna ska va med och få infon så att dom kanske förstår allvaret i det hela.
Till svar får jag att det är föräldrarnas ansvar och att det är för dyrt att ordna även för ungarna.
Inte ens då ingriper soc, hur sjukt är inte det då?

Men herregud, jag har hela huset fullt med info och har pratat med henne om detta, då skrattar hon bara åt mig.
Jag har sökt på nätet och tagit del av det som står där.

Jag ringde soc jouren vid påsk och ville ha hjälp, då sa dom till mig att ringa min kontaktperson på tisdagen därefter, men jag ville ju ha hjälp NU.

Jag har sagt att när dom väl griper in då är allt försent, det är förjävligt alltså.
Dottern har vart inblandad med polisen 5 gr sedan nov 08, och R vet att hon kan i princip göra vad som helst utan något händer.

Jag står på mig och många runt mig stöttar mig fullt ut, men hur mycket ska man igentligen orka?
Man går som en robot, antingen jobbar jag eller så jagar jag rätt på dottern.
Hon suger all energi jag äger och har, jag har knappt tid med mina andra 2 döttrar som behöver mig lika mycket.

Nä, nu har jag en liten tös vid mig som vill att jag ska baka tårtorna, så jag ska göra det nu.

Återkommer i morgon bitti när jag kommer från jobbet.

Kramar i massor till er alla.
Jenny